Nu var det ganska så länge sedan jag skrev igen... jag ber om ursäkt men det har varit så mkt runt omkring mig ett tag nu, så jag har helt enkelt inte hunnit med att uppdatera er tidigare.. förräns NU :) 

Jo jag nämnde ju i tidigare inlägg att jag hade fått kontakt med ett projekt som kallas för IPS som jag skulle få vara med på :). IPS står för individual placement and support och är ett samarbets projekt tillsammans med Activa i Örebro, där syftet är att komma igång och arbetsträna och senare kanske till och med få en anställning i slutändan :). 

Min kontakt person M verkar väldigt snäll och kunnig och det känns som att han verkligen lyssnar på mig och försöker förstå hur jag tänker/mår.... 

Vi har haft tre samtal här hemma hos mig nu och diskuterat lite fram och tillbaka hur vi ska gå vidare? Och tillsammans så kom vi fram till att eftersom att jag redan har min undersköterska utbildning i botten så börjar vi i den ändan :). 

Så M började kika runt lite på olika vårdboenden runtom i Örebro och Lindesberg för att se om det fanns någon möjlighet för mig att få komma dit och prova att arbetsträna? Och gissa vad? Tillslut så fick han äntligen napp :)

Så vi bestämde att vi skulle träffas utanför vårdboendet som ligger i Lindesberg, ca. 2 mil utanför Nora och tillsammans träffa chefen och den tjejen som skulle bli min handledare för ett första möte. 

Mötet kändes väldigt bra och vi pratade lite kring hur jag känner och jag fick berätta lite mer om vem jag är? Och vilka förutsättningar jag har för att komma dit och testa!? Det slutade med att vi bestämde att jag skulle prova att jobba där :)

Så hur känner jag inför allt det här då? Jag skulle vilja säga att bilden hör ovanför beskriver känslan ganska så bra! För det är verkligen med blandade känslor.... "kommer jag verkligen att klara detta?" "Tänk om jag gör bort mig igen?".... En massa tvivel som blandas med en svag röst av beslutsamhet! "Jag vill verkligen försöka!" "Du är starkare än vad du egentligen tror!" 

Och jag försöker verkligen lita på den där svaga rösten som faktiskt finns någonstans... långt där inne.. gömd långt under all bråte...

ETT STEG I TAGET! 

Jag fortsätter ju att träffa min psykolog också en gång i veckan, och jag känner verkligen att det hjälper mig oerhört mycket! Just nu så pratar vi ganska mycket om våra olika livsteman som finns och som lite har format oss till den personen som vi är idag! Det är oerhört intressant och lärorikt, även om det såklart är väldigt tufft att prata om vissa bitar som man har tryckt ner lite längre ner i den där ryggsäcken där bak... 

Idag träffade jag min psykolog för sista gången det här året innan jul och nyårs uppehållet, och det känns faktiskt helt okej! :) 

Jag fick två stycken hemuppgifter som vi ska gå igenom tillsammans nästa gång vi träffas igen. 

Så hur ska ni andra fira eran jul och nyår? Blir det kanske någon spektakulär fest någonstans? För mig egen del så blir det faktiskt ett relativt lugnt firande här hemma tillsammans med familjen :) 

Min kära syster kommer hit på lördag och ska fira tillsammans med oss och så kommer min faster hit en sväng på julafton. Så här hemma blir det lite julmat, Kalle anka och bara få njuta av varandras sällskap! Och kanske lite Karl Bertils Jonssons jul också? 😜. 

Jag har faktiskt inga direkta planer inför nyårsafton heller? Jag brukar tycka att det kan vara ganska så skönt att bara ta dagen som den kommer! Lite ost och kex på kvällen och såklart lite skumpa vid tolvslaget :)

Så nu vet ni lite hur mina dagar ser ut framöver! 

Jag uppdaterar er såklart om det händer något mer speciellt under dom här dagarna som är kvar på året, men om ni inte hör något mer från mig i år så önskar jag er alla en GOD JUL och ett riktigt GOTT NYTT ÅR! 🎉

/Anjelicka