När jag vaknade imorse så hade jag fått ett sms om att mina produkter som jag beställt fanns att hämta ut. Jippi!! lilla julafton här hemma nu 😀. 

När jag kom hem igen från stan så hade jag tänkt att fortsätta med min armbands tillverkning... Men gissa vad som hände? När jag la mig i soffan så kände jag hur jag plötsligt, helt från ingenstans fick en känsla av att jag hade en klump i halsen... Jag försökte att tänka logiskt, och eftersom att jag innerst inne vet att det förmodligen "bara" är ångesten som är på besök igen så försökte jag andas och ignorera känslan... eller ignorera är nog fel ordval här, men jag försökte iallafall acceptera att känslan fanns där. Så jag beslutade mig för att fortsätta med mitt armband som jag började med igår. 

Det jobbiga är att jag inte kan sluta att tänka mina katastroftankar... "Oj, en klump i halsen" = Jag kommer att kvävas, jag måste få luft! 

Innerst inne så vet jag ju att det förmodligen kommer att bli bra i slutändan, det kommer säkert att ta lite tid och det är en lång väg att gå, men det kommer att bli bra igen... eller iallafall bättre än hur det är nu... Det är iallafall så jag måste försöka tänka för att inte fastna i allt det svarta, det måste finnas en ljusning någonstans långt där framme! Snälla säg att det är så! Försöker återgå till pärlandet igen och räknar sakta pärlorna som jag trär på tråden, 23st ska det finnas för att passa min handled 😀. 

Jag fortsätter att försöka avleda ångesten så gott jag kan. Vad brukar ni andra göra när ångesten kommer på besök? Det är säkert väldigt olika hur vi hanterar den, och jag hanterar den också på lite olika sätt beroende på vilket/vilka symtom som är starkast just här och nu... men jag brukar försöka att lyssna på musik/talbok, kolla på någon film, ta en promenad eller i värsta fall om ångesten ändå inte vill ge med sig så tar jag min medicin.

Som jag skrev tidigare så vet jag nog innerst inne, att det "bara" är ångesten som ger mig alla dom här sjuka symtomen, så som yrseln som nästan gör mig knäsvag, eller som gör att det nästan känns som att jag befinner mig på en gungande båt.... Eller när det plötsligt flimrar till framför ögonen på mig... sådär otäckt och plötsligt, som gör att jag är säker på att jag absolut kommer att bli blind... Alla dom här symtomen skrämmer mig så in i h*lvete!! Och även om jag någonstans förstår att det är ångest så är jag ändå så säker på att det måste vara någonting annat... det MÅSTE vara något annat farligt, för inte kan väll ångest kännas såhär starkt? eller? 

Det stämmer nog det som står i texten här ovanför... Jag försöker tänka positivt.. eller iallafall så positivt som jag kan... Men det känns så jäkla tufft just nu! 😢