Upp och ner och lite hit och dit...
Nu var det ett tag sedan jag uppdaterade er hÀr inne. Men det hÀnder sÄ vÀldigt mkt runt omkring mig just sÄ jag vet knappt vart jag ska börja? Just nu sÄ kÀnner jag bara att
Jag behöver hjÀlp!
Det kÀnns lite som att jag har tappat bort mig sjÀlv lite i allt det hÀr, vem Àr jag? Hur ska jag göra för att ta mig igenom detta utan att brÀnna mig allt för mkt pÄ alla tistlar och törnar som finns hÀr utefter vÀgen?
jag vet inte lĂ€ngre vilket ben jag ska stĂ„ pĂ„ eller i vilken Ă€nde jag ska börja? Det snurrar runt runt i mitt huvud, allt inom mig skriker HJĂLP MIG!! Men jag vet inte hur jag ska ta mig vidare?
PÄ vilket sÀtt börjar jag? Jag skÀms sÄ oerhört mkt över mig sjÀlv just nu och jag har sÄ svÄrt att hitta tillbaka till fotfÀstet igen... hur gör jag?
Jag balanserar just nu pÄ en liten tunn lina som bara blir tunnare och tunnare och jag vÄgar knappt ens tÀnka pÄ vad som kommer hÀnda nÀr den tillslut brister och jag faller hejdlöst mot marken igen...
samtidigt sÄ försöker jag att ta en dag i taget och gör sÄ gott jag kan för att hantera vardagen sÄ gott jag kan! För nÄgonstans sÄ vet jag ju att det kommer bli bÀttre, eller det mÄste ju bli bÀttre nÄgon gÄng... eller?
Jo! jag vÀljer att tro pÄ det! Det kommer att bli bÀttre! FrÄgan Àr bara nÀr?
SÄ jag fortsÀtter att ta en dag i taget sÄ lÀnge och tar smÄ smÄ steg i taget... ett steg fram... och tvÄ steg tillbaka.
Livet Àr en berg och dalbana just nu, men tro mig, jag ger inte upp! Jag behövde bara fÄ ventilera mig lite! Hoppas att jag inte har skrÀmt upp er allt för mkt, för det var verkligen inte min mening, och som sagt, jag ger INTE upp! Trots livets alla tistlar och Törner... ett steg i taget.
/Anjelicka
