Hej igen i sommarvärmen! 

Som vanligt när jag skulle iväg någonstans, och framför allt när jag måste köra bil och ta mig dit själv så vaknade jag jätte tidigt med en ångestklump i magen och katasttoftankarna gick verkligen på högvarv... ska jag verkligen göra detta? klarar jag det? tänk om du blir yr och svimmar i bilen när du kör? det kanske är bättre att du avbokar?.... Alla dessa tankar snurrade runt i huvudet på mig! Så vad hände tillslut då? Jo jag bestämde mig för att följa rådet som jag fått både av min psykolog och av min kompis. Jag valde att lägga upp det i olika nivåer, hur menar jag då? Jo, det första som jag behövde göra var att stiga upp och äta frukost, och då fokuserade jag bara på just det "Nu ska jag bara stiga upp ur sängen" och sen när jag klarat det så kom nästa etapp, "Nu ska jag bara sätta mig i bilen" och så fortsatte jag så hela vägen, ända tills jag äntligen var framme på parkeringen, Svettig och darrig med YES!! Nu återstår bara nästa etapp... 

Bilden här ovanför är tagen precis innan jag med stappliga ben tog mig in till väntrummet för att vänta på T. 

Jag fick behålla mina mediciner, vi bytte ut en mot en annan ångestdämpande och så fick jag en ny medicin som ska hjälpa mig med mina sömnbesvär, det känns som att det kommer bli bra i slutändan.

Nästa möte med T kommer att bli i september och då ska även min handläggare på Fk och Ams medverka för att diskutera hur jag på bästa sätt ska kunna komma ut i någon form av sysselsättning igen, det känns såklart lite nervöst men det känns ändå som att jag och T är inne på samma linje där så det blir förhoppningsvis bra i slutändan! 😊. Ett steg i taget, en dag i sänder. Nu ska jag försöka ta mig ut i sommarvärmen och njuta lite. Ha det bäst så länge och ta hand om er!