I väntan på besked...
Ja... jag lovade ju att jag skulle ge er en uppdatering efter att jag varit hos T i örebro, så jag tänker att vi börjar där. Det var verkligen snö kaos här hemma eftersom att det snöat och kommit ner drygt 30cm på bara några dagar... men jag hade pratat
med R och han lovade att han skulle hjälpa mig och skjutsa in mig så att jag slapp köra själv iallafall :)
Det kändes bra att få träffa T igen eftersom att det var ganska länge sedan jag träffade henne, vi började som vanligt med att mäta puls och blodtryck och så tog vi en vikt också, det känns bea att T håller lite koll på mig eftersom att våran VC här i
stan inte alls verkar ta folk på allvar.. eller iallafall tar dom inte mig på allvar när jag ringer dit och vill ha en tid... Men allting såg ändå okej ut så vi fortsatte att prata om hur jag mår rent allmänt?
Så hur mår jag då? Ja, ärligt talat så mår jag inte alls bra just nu... jag har ju fått en ny handläggare på FK eftersom att min gamla handläggare tydligen skulle vara tjänstledig.. men det som jag inte fått någon information om är att dom tydligen
har bestämt att neka mitt sjukintyg från i december, varför vet jag inte riktigt? Ärendet ligger tydligen hos deras specialister nu och jag skulle få besked skriftligen när dom fattat beslutet... så medans jag väntar på deras slutgiltiga besked så
kan jag inte göra så mkt.. men inombords så skriker hjärtat KAOS!! HJÄLP!! HUR SKA JAG ORKA?
Jag har tagit kontakt med socialen för att kolla upp hur det fungerar med försörjningsstöd? Men eftersom att jag fortfarande bor hemma hos mina föräldrar så är det långt ifrån säkert att jag kommer bli beviljad det... Undrar om dom har något hjärta över
huvudtaget? Hur ska man kunna överleva utan någon inkomst alls? För även om jag bor hemma så har ju även jag vissa utgifter som måste betalas... och så har FK mage att säga "försök att inte stressa upp dig"
Det känns som att jag håller på att gå sönder inifrån och ut! Jag vill bara skrika och gråta... hjärtat värker och jag vet varken ut eller in? Jag vill bara ha ett beslut så att jag vet hur jag ska ta mig vidare? Vad blir nästa steg liksom? Men jag väntar fortfarande
på det där brevet... Så under tiden så får jag göra mitt bästa för att inte tappa hoppet helt här hemma..
Jag försöker sysselsätta mig med det jag kan här hemma så länge, så idag valde jag att ta fram pärlorna och göra några armband :)
Jag vet att det hjälper lite att vara ute i naturen också när tankarna blir för många... så jag funderar på att ta mig en kvällspromenad här nu innan det blir kolsvart ute.
Jag försöker ta en dag i taget så gott det går... jag skriver igen när jag vet mer om hur det blir?
Ta hand om er där ute så länge!
Kramizar! /Anjelicka
